Graffitisthlm målar Hamnkvarterens historia

På Niams initiativ tar Stockholms längsta sammanhållna konstverk just nu form vid Hangövägen. På 138 träskivor – tillsammans cirka 170 meter långt – berättar konstnärskollektivet Graffitisthlm historien om Hamnkvarteren: från kranar och containrar till sjöflyg, sälar och Hasse & Tage.

Det är runt fastigheten på Hangövägen, som fastighetsägaren Niam ska riva inför bygget av The Dockworks, som muralmålningen nu monteras skiva för skiva. När den är färdig i slutet av maj blir den ett av Stockholms mest påtagliga exempel på hur ett byggplank kan vara något helt annat än just ett byggplank.

För Niam är konstverket en del av en bredare ambition att bidra till området under den långa övergångsperiod som rivning och nybyggnation innebär.

– Vi tror på Hamnkvarteren som plats och på vad området kan bli. Därför ville vi göra något som höjer kvaliteten i stadsmiljön redan nu, och som speglar platsens historia och identitet. Vi har länge varit inspirerade av Graffitisthlms verk, så när vi nu fick ett tillfälle att få samarbeta föll sig det naturligt att låta dom få fri hand över att teckna Hamnkvarterens historia, säger Ola Kolmert, affärsutvecklare på Niam.

– Byggplank är ofta rätt fula och tråkiga, eftersom det sällan finns budget för dem. Men de är ett ypperligt tillfälle att vara ett ansikte utåt för vad som händer och vad som komma skall, säger Calle Winblad på Graffitisthlm.

Tillsammans med sina medartister Lars Hjertstedt och Felix Paulin har de nästan oavbrutet i en månads tid arbetat med att skapa stadens förmodligen längsta offentliga konstverk.

En tidslinje i 138 delar

När Niam gav uppdraget var ramarna tydliga: lyft platsen och berätta dess historia. Inom den ramen fick Graffitisthlm, som har en vana av att utsmycka tillfälliga platser, fria händer. De gick in i arbetet med en enkel idé: från dåtid till framtid, och allt däremellan.

– Eftersom det är så långt och stort har vi försökt få med allt man kan förknippa med området, både historiskt och i nutid, säger Calle.

Resultatet är en sorts visuell tidslinje där Värtahamnens och Frihamnens identitet veckas ut bit för bit. Hamnkranarna och containrarna finns där, liksom sjöflyget som en gång lyfte från vattnet utanför. Hasse & Tage gör också ett gästspel: revyparet spelade “88-öresrevyn” i restaurang Skeppets lokaler 1970, en lokalhistorisk detalj som få Stockholmare känner till.

– Det handlar inte bara om att lyfta platsen som en stor offentlig plats, utan också om småsakerna. Oavsett om man bor i Bromma eller i Hjorthagen är det många som är intresserade av det lilla lokala.

Modiga perspektiv

Graffitisthlms grepp är att vrida på de självklara perspektiven. Något litet kan bli enormt, något stort kan krympas ner.

– Det ska vara intressant både på långt håll och nära. Man ska kunna stå och titta länge.

Den ambitionen, att verket ska bli mer än lite puts, är central. Felix Paulin berättar om en man som stannade till utför Graffitisthlm ateljé mitt under arbetet med Hasse & Tage-motivet och nästan började gråta: han mindes hur han som barn satt i sin pappas bil och lyssnade på kassettband med Lindeman.

– Det är en jäkla legacy Hasse och Tage har lämnat. Att få framkalla sådana känslor, det har vi inte varit med om tidigare, säger Felix.

En vägg som blir en del av destinationen

Konstverket kommer att sitta kvar under hela rivnings- och byggprocessen för fastigheten, vilket innebär att det blir en synlig del av Hamnkvarteren under flera år framåt – för alla som redan idag arbetar i eller besöker området, liksom för gästerna på Värtaterminalen och Scandic Södra Kajen. Det kommer även att möta TV4:s medarbetare och besökare när de flyttar in i fastigheten mittemot i höst.

För Niam är muralen samtidigt en markering inför det som komma skall.

– Vi ser det här som en första gest. När vi så småningom är klara med det nya kvarteret ska det stå i samklang med ett område som vågar vara nyfiket och välkomnande, och då är det fint att resan dit också får bli en del av berättelsen, säger Ola Kolmert.

– Det ska finnas något för alla som passerar, säger Calle Winblad. Ung som gammal, lång eller kort.